dark outside, light inside
jag har alltid sätt mig själv som en färgsprakande människa, men jag kollade igenom mig garderob här om dagen och kom på att allt jag äger är är svart,mörkblått och andra mörka färger men jag är ändå färg glad. det fick mig att tänka att vad vi har på oss kanske inte alltid beskriver oss som människor som vissa kan tro, min personlighet är väldigt social och snäll, medans min klädstil är ledsen, men jag har en ledsen period just nu....så kanske jag visar mina känslor genom mina kläder fast jag inte fattat det än, liksom någonting mitt undermedvetna försökt säga mig. det här inlägget är konstigt jag vet. jag vill se svartvit och ha allting svartvit mer och mer, jag tror att jag fortfarande försöker finna mig själv även om jag trodde att jag var klar med det...men vi blir nog aldrig klar, jag sa till pappa att jag inte visste vad jag ville bli när jag blir stor och han svarade: "det vet inte jag heller än" då kom jag på att vi kanske inte kan räkna med att hitta sig själv och alltid vara den personen sen, för så är det inte vi växer och ändras lika ofta som vi byter strumpor. så om du är svartvit som jag så kanske du snart blir färg glad igen. har ingen aning om vad det här inlägget handlar om. men ha en bra dag! :*
